Höstens parlamentsval i Tjeckien kommer i hög grad domineras av förhållandet till Ryssland och det pågående kriget i Ukraina.

Den förväntade segraren, i höstens tjeckiska parlamentsval, Andrej Babiš och hans rörelse ANO, har förklarat att Tjeckien kommer kraftigt minska sitt stöd, och inom en del områden helt dra tillbaka sitt stöd till Ukraina. Han har i olika uttalanden gjort klart att hans regering har en annan inriktning och syn på kriget i Ukraina. Tjeckien kommer att sluta att leverera vapen och ammunition, och den humanitära hjälpen kommer att minska. De relativt generösa reglerna för uppehållstillstånd och social integration kommer att skärpas eller upphöra. Det finns tecken på att dessa regler kommer att mer likna de svenska reglerna.

Thanks for reading Europa på svenska! Subscribe for free to receive new posts and support my work.

Den politiska berättelsen håller redan på att omformas så att frågan om vem som är skyldig till kriget blurras, resten av energin ägnas åt uppmana Ukraina att istället acceptera dagens realpolitiska verklighet och gå med på slutgiltiga eller tillfälliga landavträdelser i enlighet med Minskavtalet från 2015.

I flera avseenden har Andrej Babiš samma syn på politik som Donald Trump, om än i ett mindre format. Båda har ett transaktionellt synsätt på politik och båda har byggt upp sina förmögenheter med högst tvivelaktiga metoder. Babiš är enligt Forbes index den sjunde rikaste i Tjeckien och kontrollerar en mycket stor andel av livsmedelsproduktionens alla led (förhållandena i hans fabriker är urusla, med låga löner, långa arbetspass och osäkra arbetsvillkor).

Om Babiš och ANO vinner höstens val kommer det bildas ett block med uttalade proputinska regeringar i Bratislava, Budapest och Prag. Detta under förutsättning att Robert Fico inte förlorar någon förtroendeomröstning innan dess.

Mot detta står den nuvarande regeringskoalitionen, under ledning av premiärminister Petr Fiala och de tre övriga partierna i hans center-höger regering. Den 15 februari skrev försvarsministern Jana Černochová, på X, fd Twitter:

“Utvecklingen de senaste dagarna och timmarna kring möjliga freds- eller vapenvila och förhandlingar i Ukraina har varit mycket turbulent. Inget avtal får träffas utan Ukrainas samtycke och de villkor som landet kommer att ansluta sig till. Med vår historiska erfarenhet kan vi inte tillåta en upprepning av München. Samtidigt är det otänkbart att europeiska företrädare inte skulle vara närvarande vid förhandlingarna om Europa ska bära en betydande del av säkerhetsgarantierna, särskilt med tanke på att situationen i öst påverkar det direkt.”

Man ska vara försiktig med historiska analogier, de har en tendens att halta. Nu befinner sig Europa och Ukraina i Riyadh i samma situation som de tjeckoslovakiska representanterna befann sig i 1938 i München, där de fick vänta på ett närbeläget hotell – allt medan förhandlingarna pågick i Führerbau. De kallades sedan till Chamberlains svit där de fick “Diktatet”, i västlig historieskrivning benämnd som ”Münchenöverenskommelsen” uppläst för sig, till slut avbrutet av en trött och irriterad Chamberlain, som till slut avslutade det hela med att enbart återge kraven på vad Tjeckoslovakien skulle avträda. Det resulterade i att Tjeckoslovakien tvingade att uppge 30.000 kvadratkilometer av sitt territorium, med 3,75 miljoner invånare, varav 850.000 tjecker.

Familjefotot 29 september 1938, fr vänster Neville Chamberlain, Édouard Daladier, AH, Benito Mussolini, Greve Ciano och mellan Mussolini och Ciano, den franske diplomaten Alexis Saint-Léger1

Tjeckoslovakien 14 mars 1939
1

Alexis Saint-Léger, kabinettssekreterare i franska utrikesdepartementet. 1960 tilldelades han Nobelpriset i litteratur under pseudonymen Saint-Johan Perse. Saint-Léger var en uttalad antinazist och tvingades i landsflykt 1940